En gammal man på t-centralen står och tittar på när tågen går förbi. Han har jobbat hela livet på ett lager men nu letar han burkar för pensionen räcker inte till
Lite av en sån dag har det varit idag.
Men väl nere i källaren med en celsius i kroppen, och första och andra seten gjorda så känner jag att livsglädjen börjar komma tillbaka. Börjar känna mej taggad på saker igen, vet att livet kommer ordna sej till slut trots jobbiga saker hit och dit. Tänk då om jag hade lagt mej i soffan efter jobbet som jag ville. Då hade tankarna ätit upp mej inifrån och jag hade antagligen varit ännu trasigare än vad jag va imorse när jag vakna. Nu är jag lika stark som jag var igår. På grund av lite celsius och tunga vikter. Livet är bra konstigt ibland.
Och nu när denna måndag snart börjar gå mot slut så taggar vi resten av veckan och hoppas alla hjärnspöken håller sej borta ett tag igen. Ska leva på helgen där jag umgicks med alla (nästan alla) mina favoritmänniskor, och på känslan av att gå från ledsen och deppig till glad och taggad på livet.
