suusanaa

För ungefär två månader flyttade mina tre bästa vänner till london. Med en klump i magen över avståndet som det skulle bli mellan oss så sa jag hejdå och vardagen fortsatte rulla på som vanligt. Jag visste ju ändå att vi snart skulle träffas igen och med en sån djup vänskap som vi faktiskt har så visste jag att allting skulle fortsätta som vanligt ändå. Bara det att man inte kunde ses när som. En månad efteråt bokade jag flygbiljetter dit. Lika nervös över att behöva flyga själv som jag var glad över att jag skulle få träffa dom snart igen (Rättare sagt väldigt nervös). Men nu i helgen som var bar det iväg. Trots lite krångel på flygplatsen när jag kom dit så löste det sej bra och äntligen stod jag där på liverpool street och kramade om mina bästa vänner. Två månader senare. 

Jag hade en underbar helg. Har myst runt i notting hill, sett big ben när det var mörkt och fascinerats över hur fint det var. Druckigt äcklig cider på pub och även myst på utomhuspub. Shoppat trots lite för full resväska på ditvägen så jag fick sätta mej på resväskan för att få ihop den, åkt mer tunnelbara än vad jag gjort i sammanlagt hela mitt liv, suttit på restauranger, njutit av sällskapet. Kändes som alla londons gator var julpyntade med massa belysning och dekoration och jag fick årets första riktiga julkänsla. Insett vilken mes jag blivit när jag gav bort 1,5 drink av 3 på klubben vi var på pga av för mycket spritsmak, skrattat över linneornas sjuka hive five och limbo lek med londons befolkning som gick på samma gator som oss. Gråtit sista kvällen på tubbelbanan pga att jag visste att det var sista minutrarna på obestämd tid jag träffade mina tjejer. Flygresan hem gick superbra. Är så glad över att jag kom iväg till London. London var super fint och najs, dock är jag ju trots allt mer en småstadstjej så det var ändå ganska skönt att komma hem till lilla Kristinehamn. Men London är absolut ett ställe jag vill till igen.