suusanaa

Det finns ingenting som är så oförutsägbart som livet. Man vet inte från dag till dag hur det ser ut. Ena dagen kan allt vara bra, andra dagen kan ens värld rasa samman helt och hållet. Vissa dagar är såna dagar som man aldrig kommer glömma bort, som kommer sätta sina spår i resten av sitt liv. I fredags kom en chock som ingen av oss kunde förstå var sann. Grät hela dagen och än idag gråter jag när man inser vad som kan hända någon man älskar. Att när man får frågan "berätta på en minut hur du mår, och det enda svaret som hinner komma ur munnen innan man börjar gråta är "livet suger".

Jag är så jävla skör när det gäller familjen. 2016 och början på 2017 har varit som en jävla käftsmäll för oss alla. En efter en har drabbats av någonting jobbigt. Man har gått med en ständig oro hela tiden och när något väl blivit bra har något annat inträffat. Jag är så jävla trött på oron, att aldrig få vara må helt bra. Men jobbigast är att se sina nära känna precis likadant.

 

Men att det i såna här händelser, (som känns mer som en påhittad historia), finns ett ljus och någonting som kallas änglavakt är jag så sjukt tacksam över så jag vet inte allt hur jag ska uttrycka mej. Det är när någonting sånt här händer, som jag börjar fundera på om det faktiskt finns en gud eller något liknande där uppe, som vakar över oss. Som låter dom människor som det inte finns någonting ont i överhuvudtaget, som är värd precis ALLT, få stanna kvar här på jorden. För annars vet jag inte riktigt hur man skulle kunna förklara det här. 

Hur som helst, vare sig det finns någon där uppe som bestämde att det inte fick sluta såhär eller ej, så är jag evigt tacksam. Ta hand om varandra, var snälla och älska. Imorgon kan det vara försent.