Maj 18
Vi har iallafall haft våran lilla vovve i ungefär 2,5 månad nu och man älskar henne mer för varje dag som går. Även om hon ibland går mej på nerverna (såklart, hon är en valp) men mestadels är hon bäst. Som när hon väcker oss med att krypa tätt tätt intill
i sängen och myser, när hon lär sej nya saker så himla snabbt och hon blir bättre och bättre på att lyssna när vi säger till. Våran lilla Akila.
Sen har vi flyttat in i vårat hus. Så jävla underbart att ha trädgård så jag nästan blir gråtfärdig (tönt). Vi har grillat massor, packat upp mängder med flyttkartonger och börjat renovering lite lite smått (börjat på altanen, såklart. Det viktigaste).
Det är mycket kvar att göra men SÅ kul.
Sen det bästa av allt är ju att vi i November förhoppningsvis kommer få yttligare än liten familjemedlem i form av en bebis. Det bästa som hänt någonsin. Ända sen jag var liten har jag längtat efter att bli gravid och hoppats att jag någongång skulle
få chansen att bli det. Att veta att en liten växer inuti ens mage, att den växer för varje dag som går (och jag hehe) och att jag tillslut kommer få känna sparkar. Det är magiskt. Och att jag får dela den resan med bästa personen jag vet.
Finner inga ord. Så trots kostant illamående i 12 veckor och ångesten över att någonting ska hända den lilla så är det värt varenda liten sekund. Ska försöka njuta från och med nu när illamåendet har släppt lite och försöka tänka att allt kommer
gå bra. Det är det enda man kan göra.
Lite blandade bilder från sista veckorna.
