~~~
Ligger i soffan och lyssnar på min spellista med över femhunda låtar och tänker på hur mycket jag skulle behöva rensa bort vissa låtar. Tvättmaskinen piper men känner att den kan Robert ta sen. För nu vilar jag min överbelastade svank som gör ont efter matlagning, tvätt upp och inhängning, målning, blomvattning och sånt där. Sånt där som är skönt att göra när man är själv hemma, med musiken i bakgrunden. Men nu tycker jag att han kan komma hem. Kolla game of thrones med mej. Som jag förövrigt aldrig trodde jag skulle gilla men ibland förvånar man sej själv.
En mycket stressad och ångestfylld period verkar lida mot sitt slut och faktiskt vända åt rätt håll. Hoppas och tror jag. Det är en väldigt skön känsla, att kunna vara mer fokuserad på det man gör istället för att enbart hela tiden försvinna in i sej själv och grubblandet.
Tillexempel när man ska träna och kommer på sej sjäv med att stirra in i väggen och klockan säger att stirrandet har varat på tok för länge. Känslan att kroppen ska gå sönder lite mer för varje repetion istället för det egentliga syftet.
Men det börjar försvinna och många stunder nu finns inte den känslan. Nu ska jag bara försöka övervinna den eviga tröttheten, men det kommer det med. För nu saknar jag mitt starka jag. Som jag absolut vet finns kvar men som just nu bara trycks ner lite av andra faktorer i livet.
Men jag är stolt över mej själv över att jag inte reagerar lika starkt på vissa saker som förut. Jag fick inte ångest över att stå och prata inför personer på ett föräldramöte i september. En sak som jag hela mitt liv har varit livrädd för gjorde mej inte så mycket. Jag låg inte vaken hela natten inför ett gynbesök jag skulle på. Jag tog det med ro och jag var bara så glad över att höra att jag var frisk så jag grät på vägen hem. Jag vågar säga vad jag tycker och tänker till personer som jag inte alls tycker samma som i vissa frågor. Istället för att vara tyst och tänka ”vad spelar min åsikt för roll ändå, bättre att de som vet får säga sitt”.
Det är såna saker jag försöker tänka på när jag känner mej liten. Då känner jag mej genast så mycket bättre till mods.
Jag vill inte sitta en vacker dag och tänka tillbaka och ångra mej över att jag inte gjorde det där jobbiga läkarbesöket, att jag inte sa vad jag tyckte eller att jag inte gjorde de där sakerna som jag avstod från bara för jag inte kände mej tillräckligt bra.
Så nu ska jag må bra och njuta av allting bra och roligt istället. Som att fortsätta gå på husvisningar och drömma om att flytta, njuta av att känna mej så älskad av min fina sambo, att Tobbe ska flytta hemifrån och att han fick första lägenheten han var och kollade på trots bostadsbristen som är överallt. Jag ska njuta och vara glad över dom träningspassen som går bra och inte vara ledsen över dom som går dåligt. Ta tillvara på morfars fina leende och skratt som fortfarande kommer ibland och spara det långt inne i hjärtat. Ha roliga och behövliga dagar med familj och vänner. Jag ska måla mer och strunta i att det inte blir så fint utan göra det för att det är balsam för själen. Jag tror bara det är så viktigt att tillåta sej själv att må dåligt ibland för att sen kunna må så mycket bättre. Något jag har varit mycket dålig på men tränar på att bli bättre på.
