Nothing in this world could ever bring them down.
Igår kan det nog ha varit lugnaste dagen på jobbet på länge. Vi fick slå ihop avdelningarna för det var så lite barn och vi fröknar satt stora delar av dagen och pratade och skrattade för barnen lekte så bra själva. Vissa dagar ska det väl vara så också. Var dock tröttare än tröttast när jag sen blev hämtad på jobbet av Robert och svärföräldrarna för lite soffshopping för deras del och lite andra småsakershopping för oss i Örebro. Somnade på vägen hem och somnade även hemma i soffan trots skratt och prat från fyra whiskeydrickande killar i köket. Vaknade av att dom ville ha skjuts och när jag kom hem somnade jag ungefär lika fort igen. Ibland undrar jag hur mycket man kan sova men ibland måste man väl det också.
Idag är det marklyftlördag som alla andra lördagar och det tycker jag om! Igår fanns de ingen tid för träning och ett tricepspass försvann. Men det får jag väl ta igen en annan dag och idag ska det bli så jädra skönt att få träna igen. Vad som händer resten av dagen får bli lite som det blir. Det enda jag vet är att jag ska pussa på robert, pussa på colin, krama på familjen, må bra och njuta av att det är helg.

Nej nej är inte alls sugen på att åka utomlands igen..