femte januari
När man gör crossfit cardio och när man börjar närma sej slutet och gör dom sista burpeesarna trots att man egentligen inte orkar. När man hör springbandet tjuta av den snabba hastigheten innan man hoppar på och börja springa och man känner att varenda muskler i benen får arbeta för att hålla sej på benen. När man sitter där på cykeln i slutet av passet och trampar och trampar och man mår illa för man vill bara lägga sej ner i fosterställning och andas ut, men drivkraft där inne gör att man inte slutar. Man fortsätter trampa lik förbannat, för att det är det man vill. Man ser sitt mål långt där framme och det är det som gör att man kommer framåt.
Det satt jag och tänkte på förut, efter att jag gjort klart ett bra pass som jag verkligen inte hade lust med innan jag började. Jag ville komma på någon dålig ursäkt för att slippa. Men när man väl är där, och när man väl har gjort det kan kom dit för att göra. Det är en sån jäkla grym känsla. Att man orkar så mycket mer än vad man tänker, och att det enbart är hjärnan som ställer till det ibland.
Åkte efter passet och stor handlade, lagade mat tills Robert kom hem så vi båda lika vrålhungriga kunde äta, lagade ännu lite mer mat för att göra matlådor till kommande vecka, bakade nyttigt och magvänligt bröd, kollade film. Nu sitter jag hemma hos mamma och pappa och ska göra mitt andra och sista träningspass för idag. Robert skulle ändå iväg till kompisar så hade ingen ork till att sitta hemma i soffan och slöa när man kan ta vara på tiden.
Sista lediga dagen imorgon också innan jobbet drar igång. Har haft 2,5 underbara lediga veckor och hade självklart gärna kunnat vara ledig i några veckor till. Men pengar måste ju dras in så nu kör vi på tills sommarsemestern!!
