nittonde november
Här sitter jag igen med träningskläderna på och med en iskall celsius. Har haft halsont i två dagar och har därför inte kunnat träna. Idag har jag inte känt någonting alls i halsen så nu är det fritt fram igen. Tycker inte om att sätta mej i soffan på kvällen om jag inte har tränat. Känns dom det finns energi någonstans där inne som bara vill ut, trots att jag kan va hur trött som helst.
Jobbdagen idag har väl varit lite halvkaos och all har gått i ett. Men tur är väl det. För annars hade jag exploderat av alla tankar och känslor som snurrar runt i min kropp just nu. Och en gråtande dagisfröken i kaostillstånd är väl ingenting att ha. Igår var det absolut ingen bra dag och jag känner så fruktansvärt mycket hat, sorg och rädsla. Såhär skulle det inte bli. Världen är orättvis och allt känns bara så värdelöst just nu. Känner liksom att ingenting spelar roll. Skulle jag krocka med bilen, skitsamma. Skulle jag ramla och bryta ett ben, skitsamma. Skulle alla mina materiella ägodelar brinna upp, skitsamma. Allt är liksom tomt. Men som sagt så är livet orättvist och det finns så jävla mycket skit som inte borde få finnas. Helvetes jävla skit liv.
