livet i allmänhet
Att ha börjat jobba igen är ändå helt okej. Trodde det skulle kännas värre. Man kommer in i rutiner och det är som man inte har haft semester. Solen man ville ha på semestern är dock här nu och det känns ju lite surt. Men har man ett jobb som jag där man är ute största delen av dagen så är det skönt att sommaren tittat fram igen.
Senaste dagarna har bestått av många timmar grubbel över om man ska följa hjärnan eller hjärtat i jobbiga jobb-beslut och fått tårar i ögon bakom solglasögonen när jag insett att om jag följer hjärnan kommer jag bara vara kvar hos alla älskade bråten-barn-och-kollegor i två veckor till. Har gått på min första husvisning med Robert och ska på ännu en om en vecka och drömmer mer än någonsin om att få flytta till ett fint hus med honom. Haft brygghäng med två av mina fina tjejer och åkt hem med magvärk över att ingen av dom tre kommer vara kvar i Sverige till hösten. Varit hos sjukgymnasten och gått skrattandes därifrån över hur onödigt det var att gå dit och tro att man skulle kunna få hjälp. Jag har inte varit så nyttig som jag tänkt vilket har lett till en del ilska på mej själv och håller på att klura ut något som gör att jag kommer klara det till 100% från och med måndag. Sovit i stugan med min familj, plockat massvis med svamp, grillat och spelat kort. Kommer sova i stugan imorgon också, komma ner till lugnet och försöka släppa allt grubbel för en stund och bara njuta. På lördag fyller den personen som jag älskar mest av allt i hela världen 22 år och det ska på dagen firas med tårta och på kvällen god mat på restaurang.
